Inte orkat tänka.
Knappt orkat prata.
Just nu är jag slut. Kapput. Fredagsutmattad mer än vanligt.
Det blir så ibland.
Därför kom det en liten tår när jag fick en present. En sådan där som funnits i huvudet ett tag men som fått vänta. Vänta för att jag kanske egentligen inte behöver fler skrivarböcker. Nu fick jag den ändå.
Av min man som kanske inte riktigt förstår konsekvenserna av att uppmuntra mitt skrivande. Eller också kanske han bara vill göra mig glad. Jag väljer det senare.
Vilken fin present =) Jag har den också, har bara hunnit läsa lite grann men gillar!
SvaraRadera