Jag har stängt igen boken nu. Efter att ha varit tvungen att bläddra tillbaka och se på bilderna igen. Säger hejdå till Zlatan. För den här gången.
Jag hade inte förstått hur stor, känd och duktig Zlatan var innan jag läste den här boken. Visst, en kille som kunde spela fotboll, det hade jag fattat. En stor förebild för alla de med trasslig bakgrund. Men oj! Den här killen kan spela fotboll.
Jag gillar boken. Referaten skummar jag förbi. Det andra läser jag med glädje. Han har sina sidor, definitivt. Men han hymlar inte med dem. Han erkänner sina brister och det får mig att gilla honom. Dessutom finns det identifikation i boken. Inte för egen del, jag har inget av det där i mig. Men nog ser jag ett och annat barnansikte framför mig.
Jag är glad att jag såg förbi mina fördomar och förutfattade meningar och läste den här boken. Men nu tror jag det behövs lite relationsdrama igen.
Jag har inte läst den än, men gissar att den kommer att dyka upp i rätt många ex på bokcaféet i sommar. Tar den då.
SvaraRaderaJa, han har väl aldrig försökt skylla ifrån sig nåt. Han står för den han är med humör osv. Tommy Körberg är oxå sån, när andra skådisar försöker skylla undan o blåneka till s k "skandaler" så säger han att "det var jag" å så rycker han på axlarna. Inget hymmel av nån av dom o det tycker jag är bra!!
SvaraRaderaHoppas du får en bra dag!!
Ja Zlatan är Zlatan han.
SvaraRaderaJag gillar Zlatan, jag gillar hans kaxighet och att han redan tidigt i karriären vågade mopsa sig mot dryga journalister, så jag kanske ska ge mig på den där boken jag med.
SvaraRadera