Har just lyssnat färdigt på "Om inte nu så när" av Annika Thor. Uppläsare var Marika Lagercrantz. Det är en intressant bok ett innehåll som fängslar. Ändå lyckas den aldrig gripa tag i mig på riktigt. Det gör mig ledsen. Jag tycker det går segt och jag ändå kan jag inte sluta lyssna. Vill veta hur det ska gå men tappar ändå fokus alltför ofta.
Boken, som beskriver hur människor levde och behandlades i Sverige under andra världskriget, innehåller berättelser som är fantastiska. Som är stillsamt smärtsamma men ändå innehåller en del hopp.
Jag är ledsen att jag valde att lyssna på boken. Tror att den hade kommit till sin rätt på ett bättre sätt om jag själv fått bestämma tempot. Marika är en underbar uppläsare men jag hade velat flyga över raderna själv. Att som jag, pga tidsbrist, lyssnade på snabbfart på slutet hjälpte knappast.
Nä jag klarar inte ljudböcker...vill läsa i min takt...
SvaraRaderaVilket skit. Jag vet vad du menar. Man ångrar sig till hälften in i ljudboken men det är ju så dags... Jag lyssnade på Dorian Grey med Rickard Wolf som uppläsare. Det var faktiskt bra.
SvaraRaderaOch tydligen gick jag på snabbfart när jag skrev inlägget också. Det var de konstigaste meningarna jag skrivit någon gång.
SvaraRaderaNä då, jag har sett värre meningar ;-) Snygg bild i förra inlägget.
SvaraRaderaSäger som Millan - klarar inte ljudböcker. Vill läsa boken med min röst!
SvaraRadera