Vår alldeles nya bebis. Tre månader gammal har hon skrikit efter mamma hela natten. Längtat efter närhet men varit livrädd för minsta rörelse. Tryckt under sängen, inte ätit, inte varit på lådan.
Jag har allt tänkt på henne under dagen. Haft dåligt samvete för att hon varit ensam. Tänkt att hon legat där och ropat efter mamma.
Ikväll är hon galen. Rädd? Not so much. Skriker? Hela tiden.
Ännu en galen katt i detta hus, närmare bestämt den tredje i ordningen. Och jag tycker fortfarande Räcersmurfan är ett mer passande namn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar