Jag skrev ju om en bok på över 600 sidor som jag börjat läsa. Som verkade rolig och lovande. Det var denna.
Ximen Nao blir i början av boken skjuten och hamnar i dödsriket. Där möter han kung Yama som motvilligt, efter mycket tjat, går med på att låta Ximen Nao återfödas. Det blir inte som han tänkt sig, dock. När han återvänder till livet är det som åsna. Dessutom verkar han ha kvar en del av sina minnen från livet som människa. Vi får sedan följa Ximen genom fler återfödelser ända tills han i slutet återuppstår som människa.
Det var roligt att läsa om Ximen åsna. Berättarperspektivet tar sin utgångspunkt i honom och jag fnissade flera gånger åt hur han överlistade och lurade både människor och djur. Berättelsen kändes som en saga och att jag inte kunde hålla ordning på persongalleriet, spelade ingen större roll. Fokus låg på åsnans berättelse och den var en trevlig bekantskap.
Det var sedan jag började tröttna. När Ximen åsna återföds till Ximen tjur ändras berättarperspektivet och jag tappar bort mig ett tag. När jag så hittat rätt igen börjar bihistorierna utökas och jag förlorar mig i ett virrvarr av personer och händelser, som säkerligen kan anses som viktiga i helheten, men som stör min läsning. Plötsligt kräver berättelsen massor av mig och jag tillhör inte läsaren som bläddrar tillbaka till beskrivningarna av vem som är vem, för att komma ihåg. Det blir också råare desto längre in i boken jag kommer. Både djuren och människorna ändrar karaktär och även det är just detta som Mo Yan vill skildra, hur staten under denna tid förändrades, har jag svårt att ta det till mig. Jag har aldrig upplevt så svåra tider som denna bok skildrar, men är verkligen människorna så lättstyrda. Allihop?
Jag kan inte hitta någon att identifiera mig med, och kanske är det därför jag till sist ger upp. Det är möjligt att den sista halvan av boken förklarar saker som hade fått mig att tycka mer om berättelsen, men mina skumläsningar av utvalda sidor ger mig inga sådana tecken. Det känns mer som om eländet växer desto närmare slutet man kommer.
Jag har också svårt för att fastna i ett djurs berättarjag. Har inte funderat över det tidigare, men inser nu att jag aldrig valt en sådan bok själv. Jag funderar dessutom på om det kan vara så svårt för mig att fastna eftersom namnen är så svåra att särskilja. Kanske hade det varit lättare om det varit namn jag tidigare mött?
Gillar du djurjag och känner en utmaning i att hålla reda på ett brett persongalleri? Vill du läsa om det kommunistiska Kinas utveckling från 50-talet och framåt så är kanske denna bok för dig. För mig var den inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar